Okategoriserade

Stereotyper, sinnen och föreställningsförmåga

Det finns stereotyper för det mesta. Vad ser du framför dig om jag säger att du ska tänka på en person med autism? Ganska många av oss tänker då på en pojke. Pojken sitter ensam och gungar fram och tillbaka, ointresserad av omvärlden. Kanske bankar han huvudet i väggen. Dessutom har han ingen empati.

Jag är övertygad om att flera av er som läser detta tänkte på något liknande. Det absolut viktigaste att veta, vad gäller människor med autism, är att deras personligheter skiljer sig lika mycket från varandra som det gör för oss andra. Dock har de ju vissa gemensamma drag. Det är fler pojkar än flickor som diagnostiseras med autism. Vi vet inte riktigt varför, om det är så att det är vanligare hos pojkar eller om vi bara har svårare att uppmärksamma flickorna med denna funktionsnedsättning. Troligtvis är det en kombination av båda.

Symtomen på autism ska finnas från tidig barndom, men det är inte alltid de blir synliga för omgivningen förrän barnet blir äldre, när kraven överstiger förmågan. För att få diagnosen autism ska man ha svårigheter inom två områden. Inom båda dessa områden finns det olika kriterier som ska uppfyllas. Det handlar om svårigheter med att samspela och kommunicera med andra människor, hur omvärlden uppfattas och om begränsade, ofta upprepande beteende, intressen och aktivitet.

Många med autism upplever världen lite annorlunda. De fem sinnena (syn, hörsel, känsel, smak och lukt) reagerar lite annorlunda. Ofta är de förstärkta eller försvagade. Det är vanligt att barn med autism är väldigt känsliga för hur kläder känns mot kroppen. Lappar måste klippas bort för att inte klia, sömmar kan kännas obehagliga och kläderna måste vara gjort av ett mjukt material. Samtidigt känner kanske barnet inte värme och kyla precis som vi. Båda mina barn upplever kyla annorlunda. De väljer ofta att inte ha på sig jacka, mössa och vantar. När de gick på förskolan och i lägre ålder på skolan kunde det bli ett problem. Det var ju viktigt att mina barn klädde på sig varmt eftersom alla andra barn var tvungna att göra det.

Jag har flera gånger fått frågor om det verkligen är ok att de är ute utan mössa på vintern? JA, är det enkla svaret. Det är helt ok, de känner om de fryser och kommer då antingen gå in eller be om en mössa. Men är det inte svårt att få de andra barnen i klassen att ha mössa om ett barn får slippa? NEJ, det är inte svårt om vi inte gör det till ett problem. Barn är kloka och förstår, om man förklarar för dem, att vi kan ha olika behov. Det är vi vuxna som har bekymmer med detta.

Barn med autism har ofta svårt för mycket ljud och starka ljus. Många har ett väldigt bra luktsinne och reagerar starkt på dofter som inte luktar så gott. De kan även uppleva maten på olika sätt. Väldigt många är selektiva i sitt ätande. Det behöver inte betyder att de inte äter men det kanske äter lite annorlunda. Men barn får väl ändå äta den mat som serveras? Varför måste ett barn äta mat som de verkligen inte tycker om? Om bara konsistensen i munnen eller smaken gör barnet illamående, är det inte då bättre att de äter något annat? Barn äter när de blir hungriga, det finns inga barn i Sverige som svälter! Jo, det finns det faktiskt. Det har dessutom ett eget namn, ARFID. Vi ska inte prata om det nu men ett barn med autism kan faktiskt svälta sig så att de blir fysiskt sjuka. Många barn känner inte hunger- eller mättnadskänslor. Det blir ett bekymmer när de inte känner när de behöver äta eller om de hela tiden är hungriga och aldrig känner sig mätta.

Innan vi går vidare så tänk dig att vi alla har ett filter runtomkring oss. Detta filter sorterar ut vad som är viktigt. Detta är en mycket viktigt egenskap som gör att vi kan sitta och lyssna på en person även om det låter utanför fönstret. Vi kan titta på tv även om det är en stark lampa som lyser utanför fönstret. Vårt filter runtomkring oss gör nämligen att vi vänjer oss vid olika intryck. Jag kan sitta i ett rum och lyssna på någon som pratar när ventilationen plötsligt stänger av. Då märker jag hur tyst det blev, även om jag inte tidigare la märke till att ventilationen var igång. Jag kan ta på en tröja och först känna att den sitter lite obekvämt men efter bara en liten stund har jag vant mig vid detta och tänker inte längre på det.

Vårt filter är ganska finmaskigt. Det skiljer sig naturligtvis emellan oss men de flesta av oss är ganska duktiga på att hantera intryck, i alla fall när vi inte är trötta, hungriga och stressade. Barn med autism har ett filter runt sig som är grovmaskigt. Allt slinker igenom och de vänjer sig inte heller vid intryck som vi gör. Detta kan innebära att när de sitter i klassrummet och lyssnar på sin lärare så hör de även ventilationen, de hör varje stol som flyttas, de hör varje penna som vässas och varje papper som knycklas ihop. De hör mummel och prat. Samtidigt plågas de av de starka lamporna i taket. Det sticker i ögonen. Tröjan känns obehaglig mot kroppen, det går inte sluta att tänka på. Dessutom luktar det konstig parfym som får barnet att må illa. Eftersom barnet själv inte kan vänja sig vid alla dessa intryck måste vi intryckssanera! Det behöver vi göra både hemma och i skolan.

Foto av Engin Akyurt pu00e5 Pexels.com

För båda mina barn har ljudnivån i skolan varit det som plågat dem mest. Båda har bett om lugn och ro. En högljudd, ostrukturerad miljö är förödande för dessa barn. De behöver veta vad som ska hända. Många med autism har problem med föreställningsförmågan. De har alltså svårt att se framför sig det som inte är synligt. Därför behöver man vara väldigt tydlig. För om jag är otydlig kommer mitt barn att skapa sig en bild som troligtvis inte stämmer överens med verkligheten vilket gör att det kan bli väldigt fel.

När H för några år sedan önskade sig en gamingstol i julklapp var hens önskemål att få en som var svart och röd. H hade i förbifarten visat oss hur den skulle se ut. När vi sedan beställde en så hittade vi en riktigt bra stol, till bra pris, som var svart med röda sömmar och röda detaljer på nack- och ryggkudde. H var förväntansfull på julafton. Detta paket fick öppnas hemma på morgonen, för det kändes för tungt att bära med till min syster på kvällen. H öppnade paketet i vardagsrummet. Ögonen glittrade när han såg att det stod gamingstol på lådan och på färgrutan var det ikryssat svart/röd. Vi satte ihop stolen och katastrofen var ett faktum. Stolen såg inte ut som H hade föreställt sig. Det var alldeles för lite rött och det som skulle bli en bra julklapp blev en stor besvikelse. Men barn måste lära sig att vara tacksamma för det som de får, annars ska de inte ha några paket! Att H blev såhär ledsen och besviken har inte med tacksamhet att göra. H:s föreställningsförmåga och förväntning inför stolen var att den skulle se ut på ett visst sätt, när det inte stämde överens med verkligheten skapades ett stort kaos inuti H. Att det blev så här var vårt, föräldrarnas, fel. Vi hade inte förberett honom tillräckligt. H klarade sedan inte fira julafton med oss utan satt hemma i sitt rum, ensam på en av våra största familjehögtider.

Gamingstolen kom sedan till användning, när H hade vant sig vid tanken, när han fick prova den när de starkaste känslorna hade lagt sig. Den användes i två år innan den hade gjort sitt.

En reaktion till “Stereotyper, sinnen och föreställningsförmåga”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s