Varför behöver vi anpassa?

När H började stanna hemma från skolan hade vi som föräldrar ibland svårt att förstå. Vi hade helt enkelt inte tillräckligt med kunskap. Vi tänkte att om miljön hemma inte var så rolig så kanske H hade lättare att komma iväg till skolan. Efterhand förstod vi att det inte handlade om att H hade det så mysigt hemma utan att H skyddade sig från det som var övermäktigt. Lite då och då läser eller hör jag om råd att göra miljön hemma så tråkig som möjligt, ofta handlar det om att stänga av internet för att få barnen att gå till skolan. Jag kan säga att H hade hellre suttit i en mörk skrubb än att gå till skolan när det var som värst.

Ibland får jag höra att ”alla barn tycker det är tråkigt att gå till skolan ibland”. Tyvärr handlar detta inte om att det är tråkigt, det handlar om att miljön inte alls är anpassad. Om ett dövt barn skulle gå i en ”vanlig” skola, och inte få någon hjälp att förstå vad läraren säger skulle detta barnet troligtvis också stanna hemma till slut. Hur ska det barnet kunna veta vad det ska göra, hur ska de kunna hänga med i instruktionerna som ges om de inte kan höra och samtidigt inte får instruktionerna skriftliga?

Barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättningar har just en funktionsnedsättning och ingen sjukdom. Det är alltså inget man får och sen kan bli av med utan det är något man föds med och som sedan är livslångt. Med rätt anpassningar kan man dock fungerar riktigt bra och funktionsnedsättningen blir inte till ett funktionshinder. Människor med dålig syn har en funktionsnedsättning. De har alltså en försämring av en viss funktion jämfört med andra. Deras syn är sämre. Om de inte får ha sina glasögon på sig så blir deras funktionsnedsättningen ett funktionshinder (eftersom de inte klarar av att göra samma saker som andra, t ex köra bil). Om de får lov att använda sina glasögon kommer de se lika bra som andra, eller i alla fall nästan lika bra och funktionsnedsättningen blir inte till ett funktionshinder. Om barn med npf får de anpassningar de behöver så kan de fungera fantastiskt bra, för deras funktionsnedsättning behöver då inte leda till ett funktionshinder.

Det är mycket vanligare att vara högerhänt än att vara vänsterhänt. Det betyder inte att det är fel att vara vänsterhänt. Om skolan skulle tvinga alla vänsterhänta att skriva med höger hand hade de vänsterhänta haft det väldigt jobbigt. Deras handstil hade inte varit så fin och det hade varit mer ansträngande att skriva. De hade dessutom fått höra att de behövde öva mer på sin handstil, eftersom de skev rätt slarvigt. De hade kanske haft svårt att klara alla målen i skolan eftersom allt tar längre tid om man måste skriva med fel hand. Många moment, t ex i slöjd och bild hade varit nästan omöjliga om de var tvingade att använda höger hand. Inga vänsterhänta saxar fanns att tillgå för alla vänsterhänta måste öva på att bli högerhänta. Kanske hade föräldrarna fått höra att de var slappa och inte hade tillräckligt med regler eftersom de låtit sina barn få börja rita och skriva med vänster hand. Föräldrarna hade blivit tillsagda att prata med sina barn om hur viktigt det är att använda höger hand och barnen hade kämpat och försökt. Trots att de kämpade, övade och försökte allt vad de kunna så blev det aldrig en naturlig del att använda höger hand och barnen hade dagligen känt sig misslyckade, trots att det inte var något fel på dem. De var bara lite annorlunda mot de högerhänta. Nu är det ju lyckligtvis inte såhär för de som är vänsterhänta, de får lov att skriva med vänster hand i skolan och föräldrarna blir inte beskyllda för att de låtit sina barn skriva med vänster hand. Tyvärr är situationen inte likadan för barn med autism och adhd. De förväntas klara av saker som inte är naturliga för dem, de förväntas vara som alla andra och förväntas dessutom klara det med minimalt med anpassningar.