Rutiner

Vi har alla rutiner i vardagen. Vi har ett visst behov av struktur och vill veta vad som ska hända. Vi hanterar situationer som vi inte kan påverka på olika sätt. Vad är det då som gör att detta är extra viktigt för någon med autism?

När vardagliga saker inte blir automatiserade, alltså när vissa moment inte går på rutin utan man måste tänka efter i varje steg, då tar det mycket energi. Vi gör hela tiden saker på rutin. Vi låser dörren när vi går hemifrån, vi hänger upp jackan i hallen när vi kommer hem, vi duschar utan att behöva tänka på vilka olika steg och förberedelser som behöver göras. För många personer med autism blir inte dessa saker automatiserade. De kan ibland lära sig att göra det men det kräver hela tiden så fruktansvärt mycket energi. För att hjälpa någon med autism är det därför viktigt att omgivningen hjälper till med rutiner och struktur. Kanske behövs ett schema över dagen för att slippa komma ihåg alla saker som ska göras. Ofta behöver man förklara tydligt vad det är som ska hända och det bästa är om det även kan visas med bilder.

Om jag frågar L om något, och inte är tillräckligt tydlig kommer svaret bli NEJ. Det är mycket lättare att säga nej än att säga ja och om man inte vet vad som ska ske är det absolut bäst att säga nej eftersom man inte vet vad ett ja skulle innebära. Vi blir ju alla lite oroliga när vi inte vet vad som ska hända. Det som också skiljer är att neurotypiska personer (alltså vi utan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) kan ta med sig erfarenhet från en situation till en annan medan detta är mycket svårare för någon med autism. Jag kan gå och handla på ICA Kvantum som jag brukar, men jag kan också gå in på en annan mataffär även om jag inte brukar handla där. Det kanske tar lite längre tid att hitta sakerna men det blir inget större bekymmer för mig eftersom själva momenten, att välja varor, lägga i vagnen, betala och packa i påsar är samma moment oberoende av affär. En person med autism kan ha svårt för detta, de kan lära sig att handla på en affär medan det kanske inte går i en annan. Det behöver naturligtvis inte handla om just en affär utan kan vara alla olika vardagliga situationer och händelser.

Det är jätteviktigt att det är en tydlighet och struktur i skolan också. Mina barn behöver veta vad som ska hända och förändringar måste meddelas. När H fortfarande gick till skolan inträffade en händelse som såväl beskriver vikten av att berätta om förändringar. H kom till skolan på morgonen, dagen innan hade det varit studiedag. Under studiedagen hade man på skolan bestämt att byta elevernas platser i kapprummet. Troligtvis tyckte man det var smidigt att göra en dag när där inte var några elever på plats. När H, denna morgon, gick in i kapprummet och fram till sin krok hängde där en annan jacka. Platsen var uppmärkt med namn och det stod nu ett annat namn på den platsen. Detta tittar inte H efter utan tar jackan och lägger ner på bänken och hänger upp sin jacka där istället. Barnet som hade fått H:s plats kommer fram och hänger tillbaka sin jacka och säger att platserna är bytta. H blir lite irriterad, varför ska någon annan hänga på H:s plats? H slänger ner jackan på golvet istället, för den hänger ju fel. En lärare kommer fram och berättar tydligt att H inte får slänga ner någon annans jacka. Det är inte H:s plats längre. Läraren vill visa H den nya platsen men det är tyvärr försent. Hela morgonen har blivit fel och H klarar inte av att stanna kvar utan lämna skolan. Hade H meddelats tidigare, hade de visat dagen innan vart den nya platsen skulle vara hade det troligtvis gått bra. Det är kanske ingen stor sak för oss men för någon med autism är det jätteviktigt!

Det som är bra för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är även bra för andra barn. Om hela klassen hade blivit meddelad att de skulle få nya platser i kapprummet och fått veta vart deras nya plats hade varit så hade det inte skadat de andra barnen. De hanterade situationen med nya platser ändå men hade inte mått dåligt av att veta det innan. Att ha struktur och ordning är bra för alla barn, även de utan npf. Skolan har mycket anpassningar som hjälper barn med npf, såsom schema med bilder på tavlan t ex. Men tyvärr finns det många saker som skulle kunna göras bättre. Det finns skolor som npf-säkrar sin miljö. Det anpassar hela miljön så att det ska underlätta för elever med npf.

Låt mig ta ett exempel. Du arbetar på en arbetsplats som har en smal trappa upp till ingången. Dörren öppnas utåt och där finns ingen automatisk dörröppnare. Även dörröppningen in på arbetsplatsen är smal. Du ska nu få en ny kollega. Kollegan sitter i rullstol och det blir nu ett problem. För dig som inte sitter i rullstol är det inga problem att ta sig upp för trappan och in genom dörren. Tyvärr klarar inte din nya kollega att ta sig upp själv och kan således inte utföra sitt arbete. Arbetsgivaren bestämmer sig därför för att anpassa och breddar trappan och bygger en ramp. Ytterdörren byts ut och en dörröppnare installeras. Din nya kollega kommer nu in utan problem. För dig gör det ingen större skillnad. Kanske blir det lite lättare till och med men det gör det i alla fall inte värre för dig men för din kollega är det avgörande. Detsamma gäller npf-anpassningar. Det är väldigt viktigt för någon med npf. Det gör kanske inte så stor skillnad för någon utan npf men det är inte på något sätt skadligt för dem heller. Därför borde alla skolor vara npf-säkrade, det är inte dåligt för något barn men avgörande för dem med autism och adhd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s