Straff och konsekvenser…

Tänk dig följande situationer:

  1. Calle går i första klass. Han leker med Erik på rasten. Calle vill leka med bilar i sanden men det vill inte Erik. Då hör du Calle säga till Erik ”Om du inte leker med bilarna tillsammans med mig så tar jag din keps, du får inte tillbaka den förrän du vill leka med bilarna”. Troligtvis säger du till Calle att så får man inte säga, man får inte ta något från någon annan bara för att Erik inte gör som du vill. Erik får själv bestämma vad han vill leka med.
  2. Du sitter på ditt arbete och pratar med en kollega. Just när du frågar kollegan vad hen ska göra i helgen kommer chefen in. Chefen tycker inte om att du inte jobbar och säger åt dig att om du inte jobbar nu direkt så får du inte någon fikarast. Troligtvis blir du irriterad på chefen. Chefen vet väl inte om ni precis började prata, någon liten paus måste man få ha och tror chefen verkligen att du jobbar bättre om du inte får någon fikarast?
  3. Ditt barn vill att ni spelar ett spel ihop. Du har inte riktigt tid och säger nej. Då svarar ditt barn ”Om du inte spelar med mig nu så får du inte titta på tv ikväll”. Du blir irriterad, det bestämmer väl inte ditt barn och nu tänker du absolut inte spela något spel.

Vid samtliga av dessa situationer tycker du nog att någon gör fel, troligtvis Calle, chefen och ditt barn. Vad har dom gemensamt i dessa situationer? Jo, alla vill ge ett straff för att den andra inte gör som de blir tillsagda. Känns situationen igen? Använder du dig av straff?

Har du vid något tillfälle sagt till ditt barn ”Om du inte kommer hem i tid så får du inte ha din telefon eller ipad”, ”Om du inte gör din läxa stänger vi av internet”, ”Om du bråkar får du inte gå på fotbollsträningen”, ”Om du inte äter upp får du inte en glass efter maten”. Vad är det som gör att vi tycker straff är fel i situationerna 1-3 och sedan använder vi oss av det ofta i vardagen? Tror vi att barnet kommer lära sig något av detta?

Varken Calle, chefen eller ditt barn i exemplen ovan kommer bli respekterad av den andra. De kommer istället få irritation och ilska tillbaka. Eftersom chefen är överordnad dig kommer hen kanske få dig att göra som hen säger men nästa gång blir du bara mer noga med att se efter så att chefen inte är i närheten när du vill småprata några ord med en kollega.

När det inte hjälper att ett barn ger ett annat barn ett straff (situation 1), när det inte hjälper att en vuxen ger en annan vuxen ett straff (situation 2) och när det inte hjälper att ett barn ger en vuxen ett straff (situation 3), varför tror vi då att det kommer hjälpa när en vuxen ger ett barn ett straff? Många använder sig av straff hemma och även i skolan används straff (jag vet att dom inte anser att det är straff) t ex genom kvarsittning om eleven varit ”olydig”. Vad vinner vi på detta?

Men ska ett barn verkligen få som dom vill då, hur ska dom lära sig om dom inte får straff?

Straff är inte ok, det vinner ingen på. Ibland kan saker få konsekvenser men det är en helt annan sak. Om barnet kastar sin telefon i marken har de inte längre en telefon att använda. Det är en konsekvens av den handling som barnet gjorde. Inget straff utan en naturlig konsekvens. Spiller du ut ett glas mjölk så har du kanske inte mer och får helt enkelt vara utan. Men om du, som vuxen, skulle vara irriterad hemma och smälla igen ytterdörren så spegeln i hallen trillar ner och sedan säger någon att du inte får använda din telefon resten av kvällen, hur skulle du tänka då? Hur ska man lära sig att det man gör leder till något visst om det inte hör ihop?

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

Som tur är så är barn anpassningsbara. De flesta neurotypiska barn lär sig ändå, trots att vi använder oss av straff. De lär sig inte för att vi använder straff, de lär sig trots det. Vi vinner ingen tillit eller respekt utan förlorar snarare tilliten och får irritation eller kanske till och med rädsla tillbaka, men till slut lär dom sig.

Barn med npf har svårare för detta. Om man har svårt att se samband och sammanhang men även svårt att förstå vad ens handlande leder till, då är straff verkligen helt orimligt. Varför blir jag av med ipaden om jag inte städar mitt rum? Det finns ingen logik i det och just logik är barn med npf ofta duktiga på. Om jag inte städar mitt rum får jag ha stökigt är en mycket mer logisk konsekvens.

Men hur ska dom lära sig då?

Barn behöver naturligtvis vägledning men de behöver framförallt få beröm när de gör rätt, det behöver alla barn men särskilt barn med npf eftersom de i nästan hela sitt liv blivit tillrättavisade och fått straff för saker de inte kan påverka. Ansvaret ligger på oss vuxna, vi måste berömma men också förebygga. Vad är det som gör att barnet inte städar sitt rum? Är det för många moment, behöver de vägledning, kanske en lista att bocka av? Varför gör inte barnet sin läxa? Är det för svårt, för lätt, för otydligt? Är energin slut eller är det problem med koncentrationen? Sen behöver vi naturligtvis tänka efter vad som är viktigt också och inte ta konflikter som inte är nödvändiga, men det tar vi i ett annat inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s