Ibland saknar jag det som andra människor tar för givet. Jag önskar ibland att vi kunde göra saker som andra familjer kan. Just nu påverkas alla av pandemin och kan inte hitta på det som de brukar göra, men för oss har pandemin inte gjort någon större skillnad i vad vi kan hitta på.
Våra barn trivs hemma, vilket naturligtvis är väldigt skönt. Jag är tacksam att de är trygga i sitt eget hem. Vi har svårt att komma iväg och göra saker tillsammans med barnen, särskilt om det är långt hemifrån. Allt behöver planeras in i minsta detalj om vi ska göra något. Väldigt många saker är jobbiga för barnen, det är mycket intryck vad man än gör och det kräver mycket energi. L är lite enklare att få med på saker men det behöver vara på hens villkor. H trivs inte alls med att åka iväg.
Nu är det snart skolavslutning och hade det inte varit pandemi hade avslutningen varit i kyrkan. Där hade inget av mina barn velat vara med så för oss är det tacksamt att det bara är avslutning på skolan. Efter avslutningen brukar många gå och fika med sina barn för att fira in sommarlovet. När jag vid sådana tillfällen ser hur föräldrar, mor- och farföräldrar och barn träffas och fikar tillsammans kan jag känna mig sorgsen. Likadant när andra åker iväg på en hotellövernattning med sina barn, eller till och med åker på en veckas semester. Det är långt ifrån vår verklighet och jag hoppas att de som faktiskt kan göra allt det där är tacksamma för det.
Vi hade husvagn tidigare. Jag gillar husvagnslivet och tyckte mycket om vår vagn. Vi var tvungna att sälja den när vi inte längre kunde åka iväg, när barnen påverkades för mycket av att inte ha en egen vrå att dra sig tillbaka till. Det är nämligen krävande att vara fyra människor tillsammans på en så liten yta. Då gäller det att man kan anpassa sig till varandra och klarar av att alla låter och tar plats. Även detta känns sorgligt ibland.
Idag är är det också lite ledsamt. Maken är och hälsar på sin pappa som bor 15 mil härifrån. Då det är för jobbigt för L att åka så långt får jag och barnen stanna hemma. H hade inte följt med alls men H kan vara hemma själv om vi åker iväg några timmar. L var med hos farfar för en månad sedan och det var ansträngande så det tar nog ett bra tag innan L orkar åka så långt igen.
Jag försöker annars att inte tänka för mycket på det som vi inte kan göra utan fokuserar på det som faktiskt fungerar. Vissa dagar går det bra och andra, såsom idag, känns det lite vemodigt.
Något som verkligen är positivt och bra i vår familj är våra hundar. Eftersom vi i princip aldrig är borta alla samtidigt så behöver hundarna knappt vara själva alls. Hundarna är bra för barnen, hundar ger så mycket kärlek och glädje utan att kräva något tillbaka. Båda barnen är väldigt måna och försiktiga med hundarna. Även matte och husse är väldigt, väldigt förtjusta i dem.
FOKUS NPF 