Alla dessa kontakter

Imorgon har vi egentligen ett läkarbesök på bup inplanerat för H. H tillhör bup Halland då vi fick vända oss dit för att få hjälp för flera år sedan. Tyvärr är alla dessa besök väldigt problematiska. Jag har verkligen försökt att få H att följa med dit men det går inte. Kontaktade därför bup för ett par veckor sedan för att höra om vi kunde ha läkarbesöket digitalt. Det skulle gå bra fick jag till mig och jag förberedde H på att vara med på detta möte. I fredags fick jag ett telefonsamtal från bup, läkaren som vi ska träffa (olika läkare varje gång) använder sig inte av digitala möten utan han tar bara patienter som han kan träffa fysiskt. Vi diskuterade hur vi skulle kunna lösa det men det visade sig vara omöjligt om inte H följde med dit. Därav uteblir besöket imorgon och när och hur vi ska kunna genomföra läkarbesöket är en gåta.

Som jag sa tillhör H bup i Halland. Vi sökte hjälp i Kronoberg flera gånger men fick inte den hjälp vi behövde. Väntetiden för utredning var ”bara” ca 1 år i Halland medan det var närmare 3 års väntetid i Kronoberg så valet kändes självklart. Dessutom blir det kortare väg att åka då de flesta bup-besök i Kronoberg sker i Växjö. H har kontakt med bup utifrån sina diagnoser. När man i Halland får en autismdiagnos så kopplas man till ett speciellt team hos bup. I Kronoberg får man hjälp av habiliteringen om man får en autismdiagnos. Vi remitterades över till habiliteringen i Kronoberg förra året, dock kan de bara ta hand om problematik kopplad till autismen. För att få hjälp med adhd och ångest behöver vi därför även ha kvar bup i Halland.

Vi har alltså två vårdkontakter, i två olika regioner för nästan samma problematik. Då de inte har samma journalsystem kan de inte läsa varandras anteckningar vilket gör det lite mer problematiskt. När vi behövde hjälp med L valde vi att prova bup i Kronoberg och det har faktiskt fungerat ganska väl denna gång. L får hjälp av bup med sin ångest men eftersom L precis fått sin autismdiagnos kommer hen även bli kopplad till habiliteringen. Vi behöver dock ha kvar bup också, eftersom L medicineras för sin ångest och det tar ju inte habiliteringen hand om.

På torsdag är det möte med skolan igen, jag hoppas få chans att faktiskt berätta om L:s svårigheter men också styrkor så de kan förstå L bättre. På torsdag har jag även läkarsamtal med min egen läkare angående sjukskrivning. Jag får ont i magen redan, sjukskrivningen stressar mig enormt, inte bara att bli sjukskriven utan också att få det godkänt av försäkringskassan. Jag fick ett samtal från ”min” handläggare på försäkringskassan för ett par veckor sedan. Hon vill höra hur jag mår och informera om vad som händer om jag blir sjukskriven mer än 90 dagar och också vad som händer/vad det innebär om jag behöver vara sjukskriven i mer än 180 dagar. Om jag blir sjukskriven så det överstiger 90 dagar ska min arbetsförmåga prövas mot alla arbete hos min arbetsgivare. Om sjukskrivningen överstiger 180 dagar ska arbetsförmågan prövas mot alla normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. Jag kommer inte bli frisk snabbare för att jag känner denna stressen, det gör mig bara mer stressad och ångestfylld.

Jag förstår inte hur det är tänkt att föräldrar till barn med npf ska klara av sin tillvaro? Alla instanser säger att de vill hjälpa men ingen kommer med något direkt konkret. Jag vet inte hur många gånger jag har frågat om olika saker, vem som kan hjälpa mig med både det ena och det andra och för det mesta får jag höra att de ska kolla upp det, att de återkommer. Senast ställde jag frågan till rektor och elevhälsochef i kommunen om vem som ska ta hand om L den dagen jag mår bättre och kan börja arbeta igen. För jag hoppas verkligen om någon/några månader att jag mår så pass bra att jag kan komma tillbaka till jobbet på i alla fall halvtid. Vem som då ska hjälpa oss med framförallt L har jag ingen aning om. L klarar inte av fritids då det är så ostrukturerat och även om hen hade gjort det så finns det inget fritids öppet kl 12.00 när hen slutar skolan. För L:s årskurs öppnar det ju först vid 14.30 när skolan slutar. Vi har rätt att söka stöd/insats via LSS (Lag om stöd och service för vissa funktionshindrade) men de insatserna kan man inte få under den tiden som det är skola eftersom det är skolans ansvar. Tiden går fort nu, snart är det sommar och fortare än man tror är det dags för ny årskurs. Jag vet inte om det är för att min hjärna är så slutkörd som jag inte ser lösningen på detta problemet eller om det faktiskt är så att lösningen inte finns?