Igår pratade jag och L lite om sommaren. L vill så gärna åka till Liseberg och även H kan tänka sig att följa med. Liseberg har alltid varit det som barnen gillat allra mest. Båda två älskar att åka karuseller. Dock har det varit svårt och jobbigt med mycket folk och köer. De sista gångerna vi varit där har vi fått ledsagarpass, utan det hade vi nog inte kunnat åka dit alls. Med ledsagarpass får man förmånen att gå in via expressingången och slipper på så vis att stå i kö. ”Men alla barn tycker ju det är tråkigt och jobbigt att stå i kö”! Ja, visst är det tråkigt och jobbigt för många barn men de flesta barn klarar faktiskt av det. Mina barn, och framförallt H, klarar inte stå i en kö med en massa människor där det blir varmt och trångt. Att då kunna få den här förmånen gör det möjligt för min familj att faktiskt också kunna åka iväg och göra något på sommaren.
Idag bokade vi biljetter till Liseberg, tillsammans med våra bästa vänner. Det blir nog vår längsta utflykt i sommar och kanske den enda H följer med på. För jag hoppas verkligen att H fixar att följa med. Mitt hjärta svämmar över de få gånger vi kan göra något tillsammans, hela familjen. Förut har vi bott på Hotell vid något tillfälle när vi varit i Göteborg men i år blir det nog bara att åka över dagen. Att sova på hotell kräver så fruktansvärt mycket planering och tar så mycket energi att det känns bäst att bara åka för dagen.
”Vad är det som är så jobbigt med att sova på Hotell”? Jo, det är mycket som är jobbigt med att sova borta. För det första vet man inte exakt hur rummet kommer se ut. Vad är det för sängar? Känns sängarna som de gör hemma? Kudde, täcke och lakan känns också annorlunda och det luktar inte som hemma. På ett hotell kan det finnas andra ljud som hörs och ljuset är även annorlunda mot hemma. Då blir sovandet väldigt svårt. Sen har vi hotellfrukosten, som de flesta av oss ser fram emot när vi sover på hotell. För mina barn blir det jättejobbigt. Där är mycket folk, det är många olika sorters dofter och mycket ljud. Inte vet man säkert innan vad som finns på buffén heller. Detta är några av utmaningarna med att göra saker utanför hemmet.
Ibland förundras jag över andra familjer, som åker utomlands, ibland på långa resor med sina barn. Men även över de som åker på hotellövernattningar, överraskningar, dagsturer och liknande. Jag undrar hur det känns, att kunna åka iväg, utan en massa förberedelser, att inte hela tiden tänka på att intryckssanera och hjälpa barnen att spara energi. Att ha barn som orkar långa dagsturer eller till och med veckolånga resor.
Under sommaren blir livet lite lugnare, hoppas jag i alla fall. Det är inte lika många besök med bup och habilitering, inga skolbesök mitt i sommaren. Det börjar bli intensivt igen några veckor innan sommarlovet slutar. Jag ska verkligen försöka att ladda energi i sommar, så att jag orkar fortsätta kämpa till hösten. Min energi är låg och jag är i år tacksam för att barnen vill vara mest hemma. Jag behöver det, vi behöver det.
Ibland känner jag mig rastlös när jag bara är hemma men samtidigt orkar jag inte göra så mycket. Jag tänker att jag vill göra saker men orken finns inte där. Jag vet att det tar långt tid att återhämta sig från utmattning och depression men ibland känner jag bara, låt mig få må bättre nu. Eller i alla fall snart. Låt mig få några veckor i sommar där jag slipper oroa mig. Låt mig få någon dag utan ångest.
FOKUS NPF 