Fullmäktigemöte och Facebookinlägg

För en månad sedan var jag i kommunfullmäktige i kommunen och lyfte frågan om problematisk skolfrånvaro och vad jag som förälder kan göra för att mitt barn ska få det stöd som det har rätt till. Fick svar av politiker att alla barn har rätt till det stöd som de behöver och att det är rektorns ansvar. Om mitt barn inte får rätt stöd är det rektorn jag ska vända mig till. Får jag inte hjälp där får jag gå vidare till elevhälsochef och förvaltningschef. Jag har redan gjort allt detta och har ändå inte fått rätt hjälp. När jag säger att flera rektorer har nämnt att de inte har de resurser som behövs för att ge H, 15 år (autism, adhd, gad) det stöd som han behöver så menar politikern i utbildnings- och kulturnämnden att ingen rektor äskat om extra pengar till skolan. Hur jag än vänder och vrider på allt, vart jag än ber om hjälp så hänvisas jag till någon annan eller får bortförklaringar eller svar som egentligen inte ger mig svar på frågan. Eftersom att vi inte verkar få det stöd som H behöver till hösten heller tänkte jag ta mig till kommunfullmäktige igen. Nästa sammanträde blir dock inställt så jag får sikta in mig på att ta mig dit i sommar. Jag hoppas bara att det sedan inte är för sent, att H hinner gå ut grundskolan innan någon tar sitt ansvar.

Såg ett inlägg på Facebook från en pedagog som arbetar på H:s skola. Inlägget handlar om att elever inte gör det som förväntas av dem och att föräldrar tycker att de får information för sen om att eleverna inte blir godkända. Flera andra pedagoger håller med om att det är elevens och föräldrarnas ansvar att se till att uppgifter blir gjorda i tid och att de når kunskapskraven för ämnet. Något tyckte även att föräldrar borde bry sig mer. Var tvungen att skriva ett svar för att belysa det absurda i inlägget. Nedan är mitt svar:

”Ditt inlägg missuppfattas lätt då du tydligt skrivit att föräldrarna informerats först nu. I alla fall, det är mycket prat om att eleven och föräldrarna behöver ta ansvar, att om en elev inte vill så går det inte. Att skolan inte kan vara ansvarig för att en elev inte klarar av att genomföra uppgifterna i tid. Hela tiden riktar ni in er på att eleven inte vill och att föräldrarna inte bryr sig. Tänk om det är så att eleven VILL men inte KAN för att de inte får rätt förutsättningar. Jag blir både ledsen och upprörd när jag hör denna inställning. Jag tror inte att någon, som inte varit med om att sitt barn inte fått det stöd de behöver, kan förstå hur det är. Min son fick under lågstadiet och halva fjärde klass INGET stöd alls trots att han inte mådde bra. Jag som förälder uppmanades prata med mitt barn om att han var tvungen att börja koncentrera sig och öva på att sitta still. Jag la otaliga timmar i veckan på att få honom att göra sina läxor men han hade absolut ingen ork kvar efter att ha varit i en skola som inte anpassade efter hans behov. På vårterminen i fjärde klass orkade han inte längre vara i skolan, han grät, hade ångest och ville inte leva längre. Tänk dig tanken själv på att ha ett barn som inte vill leva för att skolan är så fruktansvärd. Efter det kämpade vi för att få honom till skolan. Utan anpassningar gick det inte och han blev istället inlåst på skolan. Därefter försvann hans förtroende för skolan och man har ännu, efter drygt fyra år inte hittat de anpassningar som han behöver. Jag har engagerat mig i intresseorganisationer, jag sitter med i rådet för funktionshindersfrågor i kommunen. Jag pratar med lärare, specialpedagoger, rektorer, elevhälsochef, förvaltningschef och kommunalråd. Jag lyfter frågan på kommunfullmäktige. Jag samverkar mellan vård och skola, jag är sammankallande till möten och har många kontakter med skolan varje vecka. Jag är tvungen att gå ner i tjänst för att hinna med att driva frågan om alla elevers rätt till en likvärdig skola. Jag föreläser, skriver, bloggar och utbildar kring frågan och trots detta får vi inte rätt hjälp! Att höra att man som förälder då inte bryr sig och att eleven får skylla sig själv känns som ett slag i magen, en kniv i ryggen. Dessutom är det fler lärare som gillar och håller med om att elever är lata och inte bryr sig! Byt gärna skor med mig under några dagar och återkom sedan om du fortfarande tycker att det inte ligger på skolans ansvar”.