Idag var det möte på skolan angående L. Vi träffade nya specialpedagogen och L:s mentor. Det var avsatt bra med tid för mötet och vi gick igenom hur L fungerar i massor av situationer, både i skolan och hemma. Vi pratade om hens styrkor och svårigheter. Jag fick berätta vad vi ser och fick fantastiskt fin förståelse från både specialpedagog och mentor. Vi pratade lite smått om höstterminen. Vi har ännu inte bestämt helt hur det ska se ut men min magkänsla är bra idag. Jag vet att det kan ändras, jag vet att det svänger fort men idag känns det bra! Så tacksam för förståelsen under mötet, så tacksam för att de känns som de genuint vill hjälpa MITT barn. Det var inte bara tomma ord för att det ska låta fint. Det var på riktigt!
Jag har haft samtal med min läkare också idag. Även han visade fantastisk förståelse. Så tacksam att han förstår min situation och vill hjälpa. Han förlängde min sjukskrivning och om försäkringskassan bara godkänner den kan jag nog få ett lugn och faktiskt börja läka lite. Sommaren är bästa tid för det eftersom barnen mår bättre när de är lediga. Jag ringde min chef och meddelade att jag blir hemma längre. Jag känner mig glad och tacksam för att även hon förstår mig, inte alla har turen att ha en chef som stöttar såsom min gör.
Hela förmiddagen gick åt till möte/samtal. Strax innan 12.00 körde jag till skolan för att hämta L. L frågar om hen får vara kvar till 14.30. Jag pratar med L:s mentor och det går jättebra att L stannar kvar. Det hade varit lite jobbigt för L på förmiddagen men hen fixade det med hjälp av mentorn. Glädjen och tacksamheten när L VILL vara kvar, ORKAR vara kvar och FÅR vara kvar är fantastisk. Kanske tänker någon, men det är väl klart att L FÅR vara kvar? Det är väl inget att vara tacksam över? Jo, det är det! Flera gånger när H velat vara mer i skolan så har det inte gått att ordna. När H vid något tillfälle i mellanstadiet velat stanna längre med sin klass så har hen inte fått det utan fått gå hem trots viljan och önskan om att vara kvar.
Jag hämtar L vid 14.30, det har gått bra. L är på gott humör. När vi kommer hem känner L sig redo att träna lite på uppgifter vi fått från bup. L klarar inte vara hemma något själv och det har vi försiktigt börjat träna på. Idag fick jag tillfälle att gå en runda med hundarna medan L var själv och jag fick gå den ”långa” rundan runt kvarteret. Det är ca 600 meter och jag gick rundan med hundarna och L var hemma utan att få svår ångest. Tacksamheten nästan rinner över, jag ler inombords och det var länge sedan jag kände den känslan. Det är nästan så det kommer tårar av lycka över att jag haft så många tillfällen att vara tacksam idag.
Förutom att L varit i skolan HELA dagen har även H varit iväg i 1,5 timme. Det är lycka, när båda barnen kommer iväg till skolan utan ångest och mår bra när de kommer hem. Ibland tänker jag på att det finns familjer där barnen varje dag åker till skolan utan större bekymmer. De vet kanske inte ens om att det självklara för dem, är lycka och tacksamhet för någon annan. Vad har du att vara tacksam för idag?
FOKUS NPF 